Denna text är nedtecknad 2007 som en summering av ett omfattande fältarbete på Åsen. Utgrävningarna togs upp igen 2010 under ledning av doktorand Elisabeth Einarsson, lokalen hade då legat orörd sedan 2001. Även 2011 gjordes undersökningar av omfattande slag med främsta mål att kartlägga fossilinnehållet i de olika zonerna. Tecken på massutdöende och faunavariation var några av de frågor som sökte svar. Arbetet fortgår och skärningen är inte tillgänglig för allmänheten. De lämningar vi funnit av landlevande dinosaurie har visat sig härstamma från en liten söt horndinosaurie – Leptoceratops. Se separat text.
Fyndlokal: Åsen.
En solig och vacker aprildag 1997 träffar jag Johan Lindgren för första gången. Denne gemytlige skånepåg är knuten till Geologiska institutionen vid Lunds universitet och siktar där på en doktorandtjänst, med inriktning mot marina reptiler. Mer preciserat gruppen mosasaurier som är en storvuxen grupp av dessa. Innan vi skiljs åt har vi kommit överens om en för oss båda givande symbios. Om jag hittar något fynd som Johan kan ha användning för i sin avhandling, så skänker jag det till honom och i gengäld får jag vara med i utgrävningsgruppen m.m.
Äventyret ser sin början för ca.17 år sedan (1990), då en ambitiös forskare vid namn Mikael Siverson bestämmer sig för att besöka alla platser i Skåne där man funnit fossila hajtänder. Efter ett omfattande fältarbete står det klart att vid Åsen finns det mycket goda förutsättningar för fynd, inte bara av hajtänder utan även av tänder och kotor från svanödlor och andra marina reptiler samt övriga lämningar från den fauna som levde i det hav som för ca.80 miljoner år sedan täckte vår bygd här i nordöstra Skåne.
Vår del av Sverige låg då ungefär där Medelhavet ligger idag och vi hade ett varmt och behagligt klimat. ”här hos oss” hade vi ett skärgårdsliknande landskap, Ivöklack, Kjugekull och Fjälkinge Backe stack upp som öar i detta mestadels grunda och tempererade hav. På klipporna solade sig svanödlor och mellan skären patrullerade hajar på jakt efter de mäktiga stim av benfiskar och bläckfiskar som simmade omkring. Bottnarna beboddes av snäckor, musslor, sjöborrar och armfotingar m.m. Kanske, i ett strategiskt bakhåll, lurpassade en mäktig mosasaurie – havets motsvarighet till Tyrannosaus rex, med tandkronor på ca 6 cm och med ormliknande kropp med en längd på uppåt 15 meter på ett lämpligt byte. Dessa var tillsammans med de största hajarterna, kungar i detta hav.
Det finns forskare som anser att havet aldrig någonsin har haft en sådan artrikedom som då. Borta för alltid är de enorma mängder av livsformer som inte hade några hårda delar och alltså inte kunde lämna något efter sig som vittnar om sin existens.
I luftrummet gled flygande reptiler omkring och det fanns också redan en hel del fåglar. Vegetationen på land dominerades av diverse barrträd samt storvuxna arter av fräken, lummer och ormbunksväxter. Dinosaurierna dominerade landfaunan och däggdjuren var vid denna tid endast småvuxna rått och igelkottsliknande arter.
Som sagt, lämningar av denna svunna värld och dess fantastiska innevånare finns idag bevarat som i ett arkiv i speciella avlagringar i marken. Vid Åsen tycks det först varit en lerig flodplanslätt, möjligen med ett deltaliknande landskap. Havet har sedan höjt sig och dragit sig tillbaka i omgångar samtidigt som sandiga sediment och ostronbankar har avsatts. Medeldjupet vid denna del av bassängen är uppskattat till ca 10 meter. Viket innebär att storm och vattenströmmar har haft stort inflytande vid sedimentationen. Dessa avlagringar har genom åren varit vår jaktmark.
Metodiken har varit att våtsikta dessa avlagringar och uppskattningsvis har vi siktat ca 100 ton till dags dato! Samt att givetvis under grävningens gång hålla uppsikt efter större fynd. Efter att under ett flertal år arbetat i liten skala kunde vi så med grävmaskin frilägga större ytor under åren -99, -00 och senast -01 som ju var den största insatsen. Allt detta arbete har förvisso inte varit förgäves utan vi kan summera följande fynd: lämningar av musslor, bläckfiskar, armfotingar, koraller, sjöborrar, havstulpaner, benfiskar, havsmusfiskar samt tänder av ca 40 arter hajar och rockor, tänder, kotor och ben av olika former av svanödlor och mosasaurier som ju kunde variera i storlek och utförande från unga individer och arter på ca 2-3 meter, till giganter med ca.15 meter mellan svanstipp och nos. Även kotor, ben och plåtar från havssköldpaddor, möjligen också lämningar från flygande reptiler och fåglar. Men mest fantastiskt…2 kotor och 4 tänder från en landlevande, växtätande dinosaurie. Vilket är helt unika fynd för Svenska förhållanden!
Fynden kommer efter preparering att beskrivas i vetenskapliga arbeten. Vissa delar av fyndmaterialet kommer att finnas till allmän beskådning på svenska museer eller kan komma att ingå i Geologiska institutionens referens material.
Beroende på att havsmiljön har varit grund och som jag redan nämnt, stått under stark påverkan av storm m.m. har vi inte funnit några kompletta skelett utan bara enstaka sammanhörande kotserier och andra associerade fynd som tänder och käkben.
Bitvis har bevaringsgraden varit dålig och mycket av de fossil vi funnit har varit fragmentariska.
Organisation: doktor Mikael Siverson
Utgrävningsledare: doktorand Johan Lindgren
Siktargruppen:doktor Jan Rees, Filip Lindgren, Ola Jörgensen m.fl.
Finansiärer: Crafoordska Stiftelsen och Kungliga Fysiologiska Sällskapet, Stiftelsen Längmanska kulturfonden, Lunds Geologiska Fältklubb samt professor Jan Bergström vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
I dagsläget är lokalen Åsen inte åtkomlig för något fältarbete (siktning). De skärningar som skapades maskinellt under våra utgrävningar är återställda och lokalen står under speciella skyddsåtgärder.
